Geodata hamnar ofta hos en enskild funktion – en GIS-samordnare, en mätavdelning, en systemförvaltare. Det är begripligt organisatoriskt, men det gör frågan mindre än den är. Ledningsnätets geodata är den beskrivning av anläggningen som alla andra beslut utgår från.
Förnyelseplaneringen prioriterar utifrån den. Driften åker ut utifrån den. Projekt projekteras mot den. Är beskrivningen ofullständig fortplantar sig det uppåt genom hela kedjan, ända fram till budgeten – utan att någon längs vägen nödvändigtvis märker det.
Tre frågor som avgör kvaliteten
Skillnaden mellan geodata som går att fatta beslut på och geodata som bara ser komplett ut ligger sällan i vilket system den ligger i. Den ligger i tre saker.
- Ägarskap. Finns en namngiven person som ansvarar för att uppgifterna stämmer? Ett delat ansvar är i praktiken inget ansvar.
- Inleverans. Vet entreprenörer och projektörer exakt vad som ska mätas in och i vilket format, innan arbetet påbörjas?
- Lägesnoggrannhet. Är kvaliteten klassad, så att den som använder uppgiften vet hur mycket den tål att belastas?
Klassad osäkerhet slår antagen säkerhet
Det sista är det som oftast förbises. En karta visar en ledning på en plats. Den visar sällan hur säkert läget är. Skillnaden mellan en inmätt servis och en digitaliserad äldre ritning är avgörande för en grävning, men syns inte i bilden.
När noggrannheten är klassad blir informationen ärlig. Då går det att säga att ett visst område har underlag som räcker för att prioritera förnyelse, och att ett annat område behöver kompletteras först. Utan klassning behandlas allt likvärdigt, och besluten blir därefter.
Varför det är en ledningsfråga
Ägarskap, inleveransrutiner och kvalitetskrav går inte att införa nedifrån. De kräver att någon med mandat bestämmer att så här ska det gå till, och att kravet följer med i upphandlingar och projektanvisningar. Det är därför geodata till slut är en fråga för VA-huvudmannen och inte enbart för den som förvaltar systemet.
Den goda nyheten är att det är billigt jämfört med de flesta andra digitaliseringsinsatser. Att peka ut ägare och skriva ned en inleveransrutin kostar arbetstid, inte investeringsmedel.
Självskattningen börjar med just geodata, ägarskap och inleverans – tio frågor som placerar er på en av fem mognadsnivåer.
Gör självskattningen