Komplett är inte samma sak som användbar
En databas kan vara fullständig i den meningen att alla fält är ifyllda, och ändå oanvändbar för beslut. Det avgörande är inte om uppgiften finns, utan om den går att lita på och om någon vet hur säker den är.
Motsatsen gäller också: ett ofullständigt underlag där osäkerheten är känd och redovisad är ofta mer användbart än ett komplett underlag där den inte är det.
Vilken data behöver verksamheten faktiskt?
En nyttig kontrollfråga är vilket beslut uppgiften ska stödja. Samlas information för att den behövs, eller för att den går att samla?
Frågan låter enkel men sorterar hårt. Mycket av det som samlas in i VA-verksamheter används aldrig, samtidigt som det som skulle behövas för prioritering saknas.
GIS och geodata
Ledningsnätets geodata är den beskrivning av anläggningen som alla andra beslut utgår från. Förnyelseplaneringen prioriterar utifrån den, driften åker ut utifrån den, projekt projekteras mot den.
Tre saker avgör kvaliteten: ett namngivet ägarskap per datamängd, en fastställd rutin för hur nya uppgifter levereras in, och en klassad lägesnoggrannhet så att den som använder uppgiften vet hur mycket den tål att belastas.
Driftdata
Driften ser saker som ingen annan ser. Stopp, luktproblem, återkommande spolningar och observationer vid arbeten är information om anläggningens tillstånd.
Värdet uppstår först när observationerna registreras på ett sätt som gör dem sökbara och kopplingsbara till en sträcka. Annars stannar kunskapen hos personen och försvinner vid pensionsavgången.
Informationsflöden mellan system
Varje manuell överlämning mellan system är både en fördröjning och ett tillfälle för information att sluta stämma. Det är också där dubbelregistrering uppstår, och därmed två versioner av sanningen.
Att kartlägga var uppgifter flyttas för hand är ofta det billigaste sättet att hitta de verkliga kvalitetsproblemen.
Datakvalitet är en organisatorisk fråga
Kvalitet uppstår inte i ett system utan i arbetssätten runt det. Ett delat ansvar för en datamängd är i praktiken inget ansvar, och en inleveransrutin som inte följer med i upphandlingar och projektanvisningar får inget genomslag.
Därför är datakvalitet till slut en fråga för huvudmannen, inte enbart för den som förvaltar systemet.
Från data till beslutsunderlag
Steget från data till beslutsunderlag handlar om att kunna svara på en fråga som någon faktiskt väntar på svaret på. Att se driftstörningar, filmning, ålder, material och konsekvens för samma sträcka samtidigt är ett sådant behov.
Det är också rätt sätt att avgränsa ett första steg: en datamängd som är strukturerad, ägd och kvalitetsklassad, kopplad till en konkret fråga, ger mer nytta än en fullständig datamiljö byggd på information som ingen tagit ansvar för.